Ett ögonblick...

En humlas surr 
genom öppen dörr.
En fågelsång
efter väntan lång. 
En doft av liv
av naturens giv.
Ett lyckligt ögonblick
av sommaren jag fick.
 
Att hitta det lilla i det stora är det största. 
Jag har börjat inse hur gott det kan göra att ta små pauser i livets lunk. Jag som länge kört på tills energin tagit slut fick börja med att tvinga mig att ta en paus mellan varje aktivitet. Nu är det något jag kan längta till. Just nu gillar jag att sätta mig i min gungstol på altanen med en kopp kaffe och gärna en kaka och titta på den febrila aktiviteten som råder i fågelholken. Eller promenera runt i trädgården och bara titta på det som växer. 
Så mycket man faktiskt missar av att antingen leva i det förflutna och ångra saker man gjort eller inte, eller oroa sig för vad som komma skall. Att leva i nuet är däremot lite missvisande tycker jag, tror tyvärr det är omöjligt. Men kanske man kan göra det en stund. Släppa planering och fundering och vara där man är.
Ibland när man känner sig överväldigad av världens elände och alla "stora" frågor så kan man bara släppa allt en stund. Borra ner händerna eller fötterna i jorden. Så ett frö, vattna en blomma eller iaktta en fågel och se hur livet i all sin enkelhet är så självklart och bekymmersfritt.
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt, andlighet | | Kommentera |

Kyrkans låsta dörrar

Idag har jag börjat jobba litegrann för jag känner att orken börjat komma tillbaka. Men jag skyndar långsamt så kroppen fortsatt får friskna till helt och hållet. På förmiddagen tog jag en promenad för första gången på nån vecka och med tanke på den hemska bussolyckan som hänt ungdomarna på skidresa tänkte jag att jag skulle gå till kyrkan och tända ett ljus och sända min tankar och böner till de drabbade. Men väl framme vid kyrkan så kände jag på dörren och den var låst! Jag tycker det är så trist att kyrkor så ofta är låsta nu för tiden. Det har hänt mig förut att jag skulle gå till kyrkan och tända ljus för offren i samband med ett terrordåd men även då möttes av en låst dörr. Jag kan förstå i storstäder där det är problem med stölder och så men jag bor i en liten by och jag tycker kyrkan åtminstonde kunde ha öppet under dagtid typ mellan 9-16. Men icke. Jag är troende men inte religiös så jag deltar väldigt sällan på gudtjänster och liknande eftersom jag inte gillar hur Gud och Jesus har paketerats av kyrkan. Men däremot gillar jag kyrkan som ett rum för eftertanke, bön, kärlek osv. så då känns det så trist att kyrkan inte är mer tillgänglig. 
 
Så det var bara att vända hem igen med vovven och så gick jag hem och tände ett ljus och skickade mina tankar till alla drabbade. 
 
Så kärlek till er alla där ute och glöm inte att ta hand om nära och kära i detta sköra liv vi har.
 
 
Allmänt, andlighet | den låsta kyrkan | | Kommentera |

Att bli sedd

Jag arbetade tillsammans med en präst en gång under ett par månader. Vi samtalde mycket om livet, stort som smått. Innan vi skiljdes åt "gav" han mig en psalm. Han sa att den fick honom att tänka på mig och därför ville han ge den till mig. Det är ett sådant ögonblick när jag verkligen kände mig sedd till fullo av någon och det betydde mycket. Jag läser psalmen ibland och funderar varför han förknippade mig med den, jag frågade honom aldrig men det kommer för alltid betyda mycket för mig.
 
Psalmen heter Dina händer är fulla av blommor.
 
Dina händer är fulla av blommor
Vem var de du tänkte att ge dem till?
Mina blommor var tänkta för Kristi grav.
Men han fanns ej där och hans grav är tom.
 
Dina läppar är fyllda av sånger.
Säg, var kommer glädjens sång ifrån?
Ifrån graven den tomma, där Jesus låg.
Han som lever nu ger oss glädjens ton
 
Dina ögon är fyllda av glädje.
Säg, vad har de sett för att få sånt ljus?
De har sett hur vårt liv fick en mening
Jesus fyller mörkret med liv och ljus.
 
Den är vacker och hoppfull tycker jag.
 
 
 
 
Allmänt, andlighet | dina händer är fulla av blommor | | Kommentera |
Upp