Att bli sedd
Jag arbetade tillsammans med en präst en gång under ett par månader. Vi samtalde mycket om livet, stort som smått. Innan vi skiljdes åt "gav" han mig en psalm. Han sa att den fick honom att tänka på mig och därför ville han ge den till mig. Det är ett sådant ögonblick när jag verkligen kände mig sedd till fullo av någon och det betydde mycket. Jag läser psalmen ibland och funderar varför han förknippade mig med den, jag frågade honom aldrig men det kommer för alltid betyda mycket för mig.
Psalmen heter Dina händer är fulla av blommor.
Dina händer är fulla av blommor
Vem var de du tänkte att ge dem till?
Mina blommor var tänkta för Kristi grav.
Men han fanns ej där och hans grav är tom.
Dina läppar är fyllda av sånger.
Säg, var kommer glädjens sång ifrån?
Ifrån graven den tomma, där Jesus låg.
Han som lever nu ger oss glädjens ton
Dina ögon är fyllda av glädje.
Säg, vad har de sett för att få sånt ljus?
De har sett hur vårt liv fick en mening
Jesus fyller mörkret med liv och ljus.
Den är vacker och hoppfull tycker jag.
