Familjen Annorlunda
En ny säsong har börjat med ett av mina favoritprogram. Jag vet inte riktigt varför jag gillar det programmet så mycket men jag är nog ganska fascinerad av livet i en stor familj. Dom är så duktiga och kämpar på så bra med alla barnen. Själv tycker jag att livet som trebarnsmamma är fullt upp! Jag tycker att jag inte räcker till och vill kunna ge barnen mer tid. Jag blir inspirerad av familjerna och får en liten energidos till mitt familjeliv. Det man har insett ganska brutalt eftersom familjen växt är att inte vara tidsoptimist. Jag får påminna mig själv om det ganska ofta för annars blir jag bara besviken när man inte hinner i närheten av vad man tänkt. En sak jag iallafall insett är att jag inte kommer jobba en timme över 70-75 % så länge barnen är små. För annars räcker inte min ork och energi till, även fast jag bara jobbat heltid i ca två månader så känner man att det nöter på en. Sen gäller det att fokusera på glädjeämnen och fina ögonblick. För vardagen med tre små barn pendlar mellan gråt, skratt, spill, kaos, bus, tjat, lek och sysslor och här kan man verkligen välja vilka glasögon man ska ha på och se vardagen igenom. Inte alltid lätt men jag tror det är bra att försöka fokusera extra vid alla roliga och fina ögonblick en dag kan bestå av. För livet är ju egentligen en lång rad av ögonblick, se dom bra, fastna inte i dom sämre. Sist men inte minst tror jag det är viktigt att ha någon som man kan dela sina tankar och känslor med. Man ska inte försöka vara någon superkvinna utan våga visa sig svag, trött, och våga be om stöd och hjälp. Jag hör även till dom som inte mörkar så mycket för mina barn ( förutom att man äter godsaker lite oftare än vad dom vet... ;p) utan jag visar även dom om jag är trött, slut, arg, stressad, ledsen osv för jag hoppas att jag med det visar dom att det är okej att känna alla känslor.. Rätt eller fel, vad vet jag..
