Ett ögonblick...
En humlas surr
genom öppen dörr.
En fågelsång
efter väntan lång.
En doft av liv
av naturens giv.
Ett lyckligt ögonblick
av sommaren jag fick.
Att hitta det lilla i det stora är det största.
Jag har börjat inse hur gott det kan göra att ta små pauser i livets lunk. Jag som länge kört på tills energin tagit slut fick börja med att tvinga mig att ta en paus mellan varje aktivitet. Nu är det något jag kan längta till. Just nu gillar jag att sätta mig i min gungstol på altanen med en kopp kaffe och gärna en kaka och titta på den febrila aktiviteten som råder i fågelholken. Eller promenera runt i trädgården och bara titta på det som växer.
Så mycket man faktiskt missar av att antingen leva i det förflutna och ångra saker man gjort eller inte, eller oroa sig för vad som komma skall. Att leva i nuet är däremot lite missvisande tycker jag, tror tyvärr det är omöjligt. Men kanske man kan göra det en stund. Släppa planering och fundering och vara där man är.
Ibland när man känner sig överväldigad av världens elände och alla "stora" frågor så kan man bara släppa allt en stund. Borra ner händerna eller fötterna i jorden. Så ett frö, vattna en blomma eller iaktta en fågel och se hur livet i all sin enkelhet är så självklart och bekymmersfritt.
