"I want to be alone..with someone else who llike to be alone.."
Jag får verkligen min energi av att vara själv, så är det bara. Jag kan längta så otroligt mycket efter tystnad och att vara helt själv efter en dag på jobbet och med familjen. Om man ser det ur ett extrovert-introvert perspektiv kan man konstatera att jag är mer av det senare. Förneklat får jag energi av att vara själv medan extroverta får energi av andra människor. Men det kan ju vara bra att lyfta fram att som introvert ogillar man inte människor, man är inte osocial men man föredrar att umgås i mindre grupp eller en-till-en och ha djupare relationer med dessa. Jag älskar också människor i mitt liv och att umgås med dom men jag blir lätt överstimluerad och urlakad i större sociala sammanhang. Jag söker även som regel stillhet framför aktivitet. Hellre än helg med att läsa böcker, skriva och dona på hemma än en helg med krogliv, shopping, lekland och rundresa till alla bekanta.
Jag har läst en bra bok som jag rekommenderar om man är intresserad om det här med introvert (extrovert) och den heter "Introvert" och är skriven av Linus Jonkman. Tidigt i boken blir det ganska klart på vilken planhalva man spelar när författaren ställer frågan: "Skulle du hellre vara själv vartenda ögonblick i två veckor eller ha bekanta omkring dig vartenda ögonblick i två veckor". För mig var det självklart det första.
Jag har funderat mycket kring vad det beror på att jag inte har några problem med att tillbringa min tid mestadels hemma i stillhet med så lite som möjligt planerat i kalendern medan "alla" andra verkar vilja fylla sina till bristningsgräns.
Jag har funderat mycket kring varför jag ofta känt mig som en udda fågel i många större sociala sammanhang. Varför jag aldrig varit särskilt bra på kallprat utan föredragit en-till-en samtal med en människa åt gången.
Varför jag hellre läser böcker, skriver, är hemmakär än går på bio, fester, krogen, shopping.
Varför jag blir så trött att vara i folksamlingar.
Oj vad jag har funderat och undrat varför jag är sån och även försökt kämpa emot och ändra. Men jag är sån och idag accpeterar jag det (på god väg iallafall) och har dessutom lärt mig att det beror på att jag är mer introvert än extrovert. Det är biologiskt betingat och inget drag man kan ändra på. Och jag gillar den jag är men ibland blir det väldigt tydligt att vara extrovert är mera norm.
Det finns många fördomar om introverta; fördomar jag själv hade innan jag satte mig in mer i ämnet. Att vara introvert är inte att känna sig ensam, inte vilja umgås med människor eller vara ledsen. Det handlar förenklat om vad du får energi av - av andra människor i sociala situationer eller i din ensamhet med dina tankar. Fler känntecken är att man söker stillhet, avslappning, gillar självständigt arbete, reflekterarar och analyserar, presterar bäst på förmiddagen, upplever inte tristess i ensamhet, tänker i bilder, lyssnare, självständig, stresskänslig....Jag skulle säga att jag känner igen mig på samtliga dessa punkter.
"The secret to life is to put yourself in the right lightning. For some it´s the broadway spotlight, for others, a lamplit desk" - Susan Cain
Susan Cain har skrivit en bok i ämnet som heter "Tyst - de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns". Jag har inte läst boken ännu men vill gärna göra det. Bibblan here I come.
