Ibland måste jag bara låta hjärtat tala...

Jag känner världens sorg som ett hål i bröstet.

Jag känner världens rädsla som ett svidande sug i magen

Jag känner världens bekymmer som en rem av stål över min panna.

Men jag väljer kärlek. Ljus. Hopp.

Jag känner rädsla men måste våga ändå. Våga sprida ljuset som var och en av oss bär inom oss. Från tanke till handling i ljus och kärlek. Sträck den mjuka handen, le det varma leendet, låt dina ord och tankar filtreras genom hjärtat innan dom når ut. Tänk varsamt, tala varsamt, var varsam.

Inte låta rädsla, hat och mörker skingra ditt inre ljus. Se världen som du vill se den. Jag tror det är viktigt att vara det ljus och sprida den kärlek man vill uppleva. Inte dränka sig i mediabilder av världen som mörk och bekräfta denna bild. Information är viktig men när man kommer på sig själv med att vältra sig i elände tror jag det gör mer ont än gott. Det finns så mycket mer gott i världen att fokusera på.  

Med terrorn som kryper allt närmre med allt som det innebär får man också en bättre förståelse och känsla av hur människor som flyr och har flytt från Syrien har haft det under en längre tid fast mycket värre. Att ständigt leva med terrorn nära. Jag kan inte säga att jag förstår vad dom upplevt men jag kan börja ana och det gör mig ödmjuk.
 
Kände bara att jag var tvungen att dela med mig en del av mina tankar i dessa tider när det är så lätt att bekräfta mörkret när allt som behövs är en strimma ljus för att skingra ett mörker. Nu om någon gång behövs det goda krafter i världen och alla kan vi välja att vara en.

 

Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. -Konfucius- 

 

 

 

 
Allmänt, andlighet | |
Upp