Tid att vara
Snart bär det av. Skönt. Tid att tänka. Vila. Tid med varandra. Sena kvällar bara vi två och en sprakande brasa medan barnen snarkar i bakgrunden. Tid att diska länge och noga och till och med uppskatta det. Tid att promenera hela familjen sakta, sakta utan mål. Tid att läsa böcker. Tid att sluka böcker. Till och med du läser. Kaffe på armstödet, gräs mellan tårna, bok i handen, barn i ögonvrån, du på armlängds avstånd. Middagsplaner långt ifrån klara och det gör ingenting. Tid att slå gräs med lie. Tid att räkna in fåren. Tid att hitta en gräsplätt utanför affären och äta glassen där. Humle som ett draperi på altanen, spretiga ängsblommor som pryder stigarnas kant, humlor som surrar i rosenbusken. Tid att lyssna. Lyssna på alla ljud. Lyssna på varandra. Orealistisk romantisering av semester? Nejdå för även myggbett, skrapsår, gräl, smält glass i bilen, griniga ungar, tröstlöst regniga dagar och vidbränt kött ingår. Men det gör inget för det är också livet och lika självklart som det andra. Bara att andas in och andas ut....
