Drömmar och huvudfotingar
Idag har vår lilla prins funnits hos oss i 1 vecka och det firade vi med att ta en premiärtur till lekparken. Arvid och Lo behövde verkligen komma ut och leka. Dåligt väder och stilla aktiviteter en vecka har börjat ta ut sin rätt...det råder klättra-på-väggen-varning här hemma och då är det bra att vara ute.
Ändå sedan Sam föddes så har jag drömt drömmar varje natt som jag kommer ihåg starkt när jag vaknar. Gemensamt är att alla drömmar handlar om barn. Antingen mina egna eller vänners barn och i de flesta drömmar har barnen varit borta en tag eller liknande och jag har hunnit få lite panik och en sån där stark lejonmamma-känsla och letat och så kommer barnet/barnen fram. Så har dröm efter dröm varit. Känner mig även ovanligt överbeskyddande över barnen när jag är vaken och det tar än mer ont om jag hör om barn som farit illa. Det måste ju ha att göra med alla hormoner antar jag.
Loppan är verkligen förtjust i att rita och "skriva". Inte bara på papper utan gärna på sig själv och väggen. Nu har vi sett att hon ritar jättefina huvudfotingar, men vi kan inte spara dom på papper eftersom hon har ritat dom på sig själv. Får helt enkelt spara en bild på hennes ben med hennes första huvudfotingar :).
Håll i er där ute nu om stormen drar in över Sverige....
Kramar Jessica